Rättfärdighet och Fred

Jag har funderat mycket på flera saker och tänkte att jag börjar med två av dem.

1. Partipolitiskt obundet.
Det var det bästa när jag gick med i nätverket, att vi kan nå brett och långt utan att vara politiska åt någon sida, men vi är så politiska vi kan bli. Vilket redan målat in oss i ett hörn och vilket jag tror hämmar oss enormt för att skapa den breda och stora förändring vi behöver. Särskilt via tidningen. För att skapa den förändring vi behöver så måste vi nå alla, oavsett politisk hemvist, men det kommer vi aldrig göra som det är nu.

2. Lokomotivgruppen är kanske bra och platt organisation är kanske bra men vi behöver rollfördelning och liknande för att få saker gjorda.
Osäker på varför vi har Nätverkets Utvecklargrupp, som kanske lokomotivgruppen är, men också sammankallande.
Tror vi behöver se över lite saker och ting för att få det att rulla smidigt?

Detta var de första sakerna

Bra och viktiga funderingar!

Politiskt obunden är bra men att flörta med den högra sidan får ju inte ske på bekostnad av jämlikhet, demokrati, alla människors lika värde, yttrandefrihet, osv....
Men att sätta sig in i hur den andra sidan tänker är alltid bra! Att tänka utanför boxen är alltid bra. Att försöka hitta lösningar som accepteras av andra sidan utan att ge avkall på våra egna värderingar är att föredra. Att tänka så brett att man tappar sina egna grundläggande värderingar blir ju kontraproduktivt när man vill få till ett nytt långsiktigt hållbart system.

Jag menar inte att vi ska dela någon högerpropaganda. Men när vi gör det om SD eller liknande så ska vi visa på vad deras förslag innebär nu och senare och hur man kan tänka annorlunda. Men framförallt så tänker jag att vi ska få med oss så många som möjligt och just nu tippar jag på att 90% + direkt skippar vad vi delar för det vi skickar ut som signaler är väldigt, väldigt, socialism. Vilket är mycket kontraproduktivt.
Kanske vi ska tänka om vad tidningen används till? Kanske att dela nyheter men med analys och bifogande idéer?
Bara jag som känner att det är väldigt mycket vänster och att vi därför missar chanser att skapa förändring

Det kan också vara bara jag vilket isåfall är superbra, för då är vi inte vinklade och vi är på rätt spår

Jag ser också att det finns en risk att vi får det svårare att rekrytera nya medlemmar om vi är allt för mycket "vänster". Vi bör tona ner vissa begrepp. Jag är socialist men jag tror att många, som inte har satt sig in i vad socialism innebär, placerar oss i ett "vänsterfack" trots att de antagligen skulle kunna stödja vårt nätverks idéer. Det gäller för oss att hitta en balansgång i vår kommunikation för att locka fler till vårt nätverk. Vore bra om vi tog upp detta för diskussion på något av våra söndagsmöten.

Även Lokomotivgruppen bör vi diskutera. Syftet och fördelar/nackdelar med den när vi redan har forumet.

Sara, varför tror du att 90% + av alla människor är rädda för vänster? I de allra flesta frågor står de allra flesta människor till vänster - vilket massor av opinionsmätningar visar:

Klassklyftor bör minska
Bankerna skinnar oss
Offentliga sektorn bör få mer resurser
Ingen vinst i välfärden
Ta krafttag mot klimatförändringen
Sänk vinsterna så att löner kan öka och hyror och priser minska
Kapitalism är dåligt
Privatiseringar är dåligt

Hela vår plattform är ju väldigt vänster, och jag är övertygad om att de allra flesta människor (som ju är arbetarklass) är tilltalade av den. Det är ju därför vi har fått så många medlemmar!

Jag tror tvärtom att folk i allmänhet är väldigt trötta på det jamsande med högeridéer som vänsterpartiet håller på med. Arbetarklassen vill ha en FÖRÄNDRING, inte mer av vänsterpartiets mellanmjölksaktiga jamsande. Den där idén om att om man är "föär mycket vänster" så skrämmer man bort folk är just det som har väglett vänsterpartiet mer än något annat de senaste 60 åren. Resultatet kan man se i val efter val.

The truth of the pudding is in the eating: När vänsterpartiet för en gångs skull slutade jamsa högerut och satte ner foten i fråga om marknadshyror, så ökade de enormt i opinionen.

PARTI-politisk obundenhet är något annat: Det handlar om att man står fri från alla organiserade partier, och det gör vi.

Om vi ska förändra vår politik, så ska det bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet, absolut. Bygger du ditt resonemang på några opinionsmätningar i KONKRETA frågor? Det tvivlar jag på. (För du menar förstås inte att vi ska tona ner vårt motstånd mot NATO bara för att en majoritet för tillfället lurats till att vara för denna ondskans axelmakter, och du tycker heller inte att vi ska ropa med vargarna gällande invandrare. Vilka andra frågor är det som folkmajoriteten har högeråsikter kring?)

Men även om så vore, så är vår uppgift att vara OPINIONSDRIVANDE. Med svanspolitik kommer man ingen vart. Då kan man ju istället gå med i vänsterpartiet. De tror ju på det här med att ligga lågt, trots att deras egen erfrenhet säger dem att det bara är en felktig idé som inte bygger på något annat än killgissningar.

Sedan är det en helt annan sak att vi bör ransonera användandet av etiketter som vissa inte förstår. Det är alltid bättre att vara konkret än att komma dragande med etiketter såsom "socialist", "kommunist", etc. De flesta människor är praktiker och inte (tack och lov) ideologer, de vill veta VAD vi vill åstadkomma och HUR, inte vad vi kallar det.

Men bra att du väcker frågan! Detta är en viktig debatt som kan höja medvetenheten hos oss alla.

F.ö. håller jag med det du skriver om lokomotivgruppen, etc. Lokomotivgruppen måste börja fungera bättre. Vi behöver målmedvetna, kollektivt arbetande människor där.

Christer Bergström

Vi är partipolitiskt obundna. Det betyder inte att vi inte skall arbeta för ett egalitärt samhälle, för klimaträttvisa och för fred. Tvärtom skall vi driva opinionen i önskad riktning. Samla landets folkslag kring mänsklighetens viktigaste frågor och inte låta frågor med lägre prioritet splittra massorna. Outtröttligt förklara att ett bättre samhälle är möjligt och att vägen dit kräver att inte låta oss splittras av exceptionalistiskt idégods.

Lokomotivgruppen. Den tycker jag är alldeles för liten. När den är liten blir medlemskapet i gruppen tungt. När den är liten kan inte var och en ta på sig det de känner sig kapabla till, utan tvingas utsätta sig för negativ stress (vilket leder till att man tillslut drar sig undan).

Jag tror att fokusgrupperna måste komma igång. Av sig själva, utan press. Och att vi kanske behöver en horisontell grupp som fokuserar på att skriva, så att vi får ett kontinuerligt flöde av artiklar, debattinlägg och krönikör i vår tidning. Vi har många medlemmar som dagligen skriver krönikor och debattinlägg på Facebook. Hur får vi dem att skicka sina tankar till tidningen? Hur få vi dem att debattera här? Utan att be dem göra det - att be någon göra något bär mig emot, då kommer det ju inte spontant. De som har egna bloggar kan vi be exportera vad de skriver i sin egen blogg som xml, zippa det tillsammans med utvald bild och skicka in, så går det rasande fort att ta in det i tidningen.

Politik betyder stadskonst, och är hur staten styr landet, och i ett demokratiskt styrssätt så är det politiska partier som fått folkets röst att styra.
Denna typ av stadskonst förutsätter 2 sidor som ska (över)vinna varandras åsikter och komma till beslut (kompromiss) som alla kan acceptera.

När vi börjar prata munkekonomi eller som jag precis fått lära mig, om man tänker som en bonde, måste man ta hänsyn till flera saker samtidigt.
Bönder använder något som kallas Liebings Tunna, där varje bräda beskriver en egenskap, och om bärdorna har olika höjd, kommer den bräda som har lägst höjd att sätta gränsen för skörden. Brädorna representerar olika saker som näring och andra saker som behövs i jordbruket.

Om det saknas fosfor, så spelar det ingen roll att det finns mycket kväve, eftersom den lägsta brädan sätter nivån på avkastningen. Detta synsätt borde användas i vårt samhälle. Och då kommer inte partipolitik att fungera längre.

SÅ att vara partipolitisk obunden blir då en förutsättning. Om man ser klimat som en bräda, fred som en bräda osv, så inser man snabbt att om vi inte lagar dessa "brädor" kommer det gemensamma resultatet att vara mycket dåligt. Denna förståelse måste vi skapa tycker jag.

Det är väl så med nätverket Rättfärdighet och Fred. Vår möjlighet att nå ut begränsas av medlemmar som inte hjälper till, som inte ens deltar på våra söndagsmöten. Självklart är Rättfärdighet och Fred ett lackmustest på svenska folkets förmåga att göra det som krävs för att stoppa färden mot undergången.