förändrad strategi för media - Av Paul Karlsson
Postat: 28 feb 2024 16:01
Paul Karlsson:
Detta har jag skickat runt till tidningar världen över i hopp om att de ska tänka nytt;
Alan Rusbridger gav The Guardian ett nytt journalistiskt fokus på julafton 2014.
Nio år senare står vi fortfarande och stampar i kampen om att ge medborgarna mer kunskap och insikt så att de visar vilja och engagemang i kampen att bekämpa klimatförändringarna.
Finns det återigen en ny journalistisk mirakelkur?
Avgörande beslut och medias roll
London 2014. Det är julaftonskväll. Chefredaktören på The Guardian, Alan Rusbridger, har fått insikten att klimatfrågan inte bara får vara en angelägenhet för miljö- och vetenskapsjournalister. Därför skickar han ett mail till sina anställda just denna kväll, trots att han sällan gör det utanför arbetstid.
Journalistiken på tidningen ska snarast förändras, är hans budskap.
Han har i många år skrivit artiklar om klimatförändringen och frågat sig varför världens viktigaste nyhetshändelse är så svår att berätta att journalistiken inte har lyckats fånga allmänhetens intresse i.
Om en groda släpps ner i för varmt vatten hoppar den ögonblickligen upp ur kastrullen. Sitter den däremot i vatten som gradvis värms upp så reagerar den inte utan kokar långsamt ihjäl.
Detta var en tanke bakom den förändrade journalistiken som skulle förmedla en heltäckande beskrivning. Alla redaktioner skulle låta klimatfrågan vara inslag i sin journalistik. Ekonomiredaktionen fokuserade till exempel för mycket på tillväxt utan att ifrågasätta hur den hade skapats och hur den påverkade miljön.
Genom detta tvärredaktionella synsätt hamnade klimatfrågan allt oftare på första sidan och trängde sig in i människors medvetande. En av världens största tidningar hade makten att göra det.
Efter kampanjåret 2015 mattades The Guardians framgångsrecept, men fortfarande har man en stark satsning för att komma bort från fossilberoendet. Intresset hos allmänheten liksom ambitionerna inom journalistkåren kan inte hålla sig på toppnivå under en alltför lång period. Precis som hos grodan blir våra sinnen avtrubbade utan snabbt påtagliga förändringar.
Det har hänt så mycket och så lite de senaste 10 åren. Forskningen har uppvisat en snabbt ökande insikt om förändringarnas betydelse och konsekvenser medan det politiska beslutsmaskineriet vägrar att ta lika stora steg framåt och fatta nödvändiga beslut som överensstämmer med forskningens framsteg.
Det senaste decenniet har klimatfrågan märkbart breddats i journalistiken världen över.
Ekonomijournalistiken vägrar dock liksom politikerna att anpassa sig efter forskningen till att ge klimat- och miljöförändringarna en plats som verkligen gör skillnad.
Mailet på julaftonskvällen 2014 blev startpunkten för en ny journalistik i klimatfrågan.
Efter misslyckade toppmöten om biologisk mångfald och ekosystem, klimatet och omställning till ett hållbart samhälle enligt Agenda 2030 de senaste åren, är det livsviktigt för världens framtid att media återigen tar täten. Nu gäller det att hitta ett nytt revolutionerande recept med målet att skapa en urstark opinion som kan framtvinga de beslut som krävs.
Världens ledare i länder med demokrati som politiskt rättesnöre hade inte större mandat från folket än resultatet av förhandlingarna visar. I många demokratier har folket makten och ger politikerna uppdrag som ska reglera hur landet ska styras. Är vi otydliga i våra krav?
IPCC fick en ny ordförande i somras, Jim Skea.
Han uttrycker med bestämdhet att den accelererande uppvärmningen av planeten beror på att regeringar runt om i världen har misslyckats med att genomföra “tillräckligt ambitiös politik“.
Detta håller de flesta av oss säkert med om, men har vi medborgare tagit vårt ansvar? I Sverige förekommer ingen debatt om vad som ska göras för att undvika konsekvenserna av en varmare planet. Politikerna får en ström av kritik för att de inte gör tillräckligt, men eftersom vi är ett högt utvecklat välfärdsland och inte många vill återgå till en levnadsstandard som 1972 så är de flesta nöjda som det är. Det finns alltså inte ett opinionsläge i frågan om att bekämpa klimatförändringarna enligt mål 13 i Agenda 2030.
Jim Skea framhåller också att;
“Media har makt att förändra värderingar, skapa trender som kan visa vägen och därigenom ge människor hopp inför framtiden. Synen på framtiden är mörk eller mycket mörk just nu.”
“Det är bara media som kan skapa den förskjutning av opinionen som behövs för att ge politikerna nödvändigt stöd för att fatta avgörande beslut som hejdar den globala uppvärmningen. Om media inte satsar så uppfyller inte politikerna sina åtaganden.”
Det demokratiska systemet kan inte avgöra att en fråga är livsavgörande och den politiska strukturen är helt beroende av opinionsläget.
Vilken strategi kan få medborgare i länder med hög levnadsstandard att komma till insikt om hur hotande situationen är, blicka framåt och vilja ställa upp på de åtgärder som behövs och ge representanter vid toppmöten mandat att driva avgörande frågor?
Vår sista möjlighet?
Efter Dubai inser jag starkare än tidigare att en målmedveten och långsiktig satsning från media är vår enda chans att öka allmänhetens insikt och kunskap så att en stark opinion kan bildas. Utan denna kan vi inte på demokratisk väg tvinga beslutsfattare att vidta de åtgärder som är nödvändiga och brådskande för att bromsa upp eller hejda planetens uppvärmning och att behålla våra framtida livsförutsättningar på en dräglig nivå.
OBS Detta tänkande tycker jag att vi måste tillämpa i vår journalistik för att visa upp att vi inte är som vilken annan tidning som helst.
Christer Bergström svarar:
Intressant. Menar du att alla redaktioner skulle låta klimatfrågan vara inslag i alla artiklar?
Paul Karlsson svarar:
Christer
Jag menar ingenting mer än att få redaktioner att tänka efter om de möjligen kan tänka sig att Jan Sskeas tankar är rimliga.
Varför drar du en sådan slutsats?????
Paul Karlsson svarar:
Däremot så menar jag att detta kan omsättas i vår tidning. Att sälja insikt handlar ju pm mer än att visa namnet på en tidning och en logotype en gång bland all text
Detta har jag skickat runt till tidningar världen över i hopp om att de ska tänka nytt;
Alan Rusbridger gav The Guardian ett nytt journalistiskt fokus på julafton 2014.
Nio år senare står vi fortfarande och stampar i kampen om att ge medborgarna mer kunskap och insikt så att de visar vilja och engagemang i kampen att bekämpa klimatförändringarna.
Finns det återigen en ny journalistisk mirakelkur?
Avgörande beslut och medias roll
London 2014. Det är julaftonskväll. Chefredaktören på The Guardian, Alan Rusbridger, har fått insikten att klimatfrågan inte bara får vara en angelägenhet för miljö- och vetenskapsjournalister. Därför skickar han ett mail till sina anställda just denna kväll, trots att han sällan gör det utanför arbetstid.
Journalistiken på tidningen ska snarast förändras, är hans budskap.
Han har i många år skrivit artiklar om klimatförändringen och frågat sig varför världens viktigaste nyhetshändelse är så svår att berätta att journalistiken inte har lyckats fånga allmänhetens intresse i.
Om en groda släpps ner i för varmt vatten hoppar den ögonblickligen upp ur kastrullen. Sitter den däremot i vatten som gradvis värms upp så reagerar den inte utan kokar långsamt ihjäl.
Detta var en tanke bakom den förändrade journalistiken som skulle förmedla en heltäckande beskrivning. Alla redaktioner skulle låta klimatfrågan vara inslag i sin journalistik. Ekonomiredaktionen fokuserade till exempel för mycket på tillväxt utan att ifrågasätta hur den hade skapats och hur den påverkade miljön.
Genom detta tvärredaktionella synsätt hamnade klimatfrågan allt oftare på första sidan och trängde sig in i människors medvetande. En av världens största tidningar hade makten att göra det.
Efter kampanjåret 2015 mattades The Guardians framgångsrecept, men fortfarande har man en stark satsning för att komma bort från fossilberoendet. Intresset hos allmänheten liksom ambitionerna inom journalistkåren kan inte hålla sig på toppnivå under en alltför lång period. Precis som hos grodan blir våra sinnen avtrubbade utan snabbt påtagliga förändringar.
Det har hänt så mycket och så lite de senaste 10 åren. Forskningen har uppvisat en snabbt ökande insikt om förändringarnas betydelse och konsekvenser medan det politiska beslutsmaskineriet vägrar att ta lika stora steg framåt och fatta nödvändiga beslut som överensstämmer med forskningens framsteg.
Det senaste decenniet har klimatfrågan märkbart breddats i journalistiken världen över.
Ekonomijournalistiken vägrar dock liksom politikerna att anpassa sig efter forskningen till att ge klimat- och miljöförändringarna en plats som verkligen gör skillnad.
Mailet på julaftonskvällen 2014 blev startpunkten för en ny journalistik i klimatfrågan.
Efter misslyckade toppmöten om biologisk mångfald och ekosystem, klimatet och omställning till ett hållbart samhälle enligt Agenda 2030 de senaste åren, är det livsviktigt för världens framtid att media återigen tar täten. Nu gäller det att hitta ett nytt revolutionerande recept med målet att skapa en urstark opinion som kan framtvinga de beslut som krävs.
Världens ledare i länder med demokrati som politiskt rättesnöre hade inte större mandat från folket än resultatet av förhandlingarna visar. I många demokratier har folket makten och ger politikerna uppdrag som ska reglera hur landet ska styras. Är vi otydliga i våra krav?
IPCC fick en ny ordförande i somras, Jim Skea.
Han uttrycker med bestämdhet att den accelererande uppvärmningen av planeten beror på att regeringar runt om i världen har misslyckats med att genomföra “tillräckligt ambitiös politik“.
Detta håller de flesta av oss säkert med om, men har vi medborgare tagit vårt ansvar? I Sverige förekommer ingen debatt om vad som ska göras för att undvika konsekvenserna av en varmare planet. Politikerna får en ström av kritik för att de inte gör tillräckligt, men eftersom vi är ett högt utvecklat välfärdsland och inte många vill återgå till en levnadsstandard som 1972 så är de flesta nöjda som det är. Det finns alltså inte ett opinionsläge i frågan om att bekämpa klimatförändringarna enligt mål 13 i Agenda 2030.
Jim Skea framhåller också att;
“Media har makt att förändra värderingar, skapa trender som kan visa vägen och därigenom ge människor hopp inför framtiden. Synen på framtiden är mörk eller mycket mörk just nu.”
“Det är bara media som kan skapa den förskjutning av opinionen som behövs för att ge politikerna nödvändigt stöd för att fatta avgörande beslut som hejdar den globala uppvärmningen. Om media inte satsar så uppfyller inte politikerna sina åtaganden.”
Det demokratiska systemet kan inte avgöra att en fråga är livsavgörande och den politiska strukturen är helt beroende av opinionsläget.
Vilken strategi kan få medborgare i länder med hög levnadsstandard att komma till insikt om hur hotande situationen är, blicka framåt och vilja ställa upp på de åtgärder som behövs och ge representanter vid toppmöten mandat att driva avgörande frågor?
Vår sista möjlighet?
Efter Dubai inser jag starkare än tidigare att en målmedveten och långsiktig satsning från media är vår enda chans att öka allmänhetens insikt och kunskap så att en stark opinion kan bildas. Utan denna kan vi inte på demokratisk väg tvinga beslutsfattare att vidta de åtgärder som är nödvändiga och brådskande för att bromsa upp eller hejda planetens uppvärmning och att behålla våra framtida livsförutsättningar på en dräglig nivå.
OBS Detta tänkande tycker jag att vi måste tillämpa i vår journalistik för att visa upp att vi inte är som vilken annan tidning som helst.
Christer Bergström svarar:
Intressant. Menar du att alla redaktioner skulle låta klimatfrågan vara inslag i alla artiklar?
Paul Karlsson svarar:
Christer
Jag menar ingenting mer än att få redaktioner att tänka efter om de möjligen kan tänka sig att Jan Sskeas tankar är rimliga.
Varför drar du en sådan slutsats?????
Paul Karlsson svarar:
Däremot så menar jag att detta kan omsättas i vår tidning. Att sälja insikt handlar ju pm mer än att visa namnet på en tidning och en logotype en gång bland all text