Folkting - för beslut på medlemsmöte

[Pontus Bergström]

Eftersom vi ska fatta beslut om detta dokument (godkänna eller avslå), så lägger jag upp det här och nu.

(Skrivet av Christer Bergström, inte någon Pontus.)

Förslaget syftar till att ge folket idén och insikten (som de säkert inte har) om att folket självt kan ta sitt öde i egna händer för att avstyra klimatkrisen, men även för att verkställa allt annat som vi har i vår plattform

Här följer huvuddragen i denna strategi samt argumenten för denna. Diskutera gärna detta skriftligt här i tråden som en förberedelse för det medlemsmöte då vi ska fatta beslut om detta.


En lösning på klimatkrisen – Det är VI som måste rädda klimatet och naturen!

Det är bra att enskilt cykla, åka kollektivt, äta mindre kött, sopsortera, etc, för att minska vars och ens eget klimatavtryck. Men detta är inte tillräckligt för att stoppa klimatförändringen. Det krävs stora, politiska förändringar. Här bara ett exempel: Så länge vi har ett inbyggt bilsamhälle där kollektivtrafik är dyrare än privatbilar och flyg, och där kollektivtrafiken är otillräckligt utbyggd och fungerar uselt, kan vi inte stoppa klimatförändringen. Det krävs gratis och massivt utbyggd kollektivtrafik. Detta är bara ett exempel.


Det är också mycket bra att demonstrera etc för att uppmärksamma klimathotet. Men inte heller detta är tillräckligt. Vid det här laget är nog folkflertalet medvetna om klimatkrisen, men folk i allmänhet är praktiskt lagda. Många sticker huvudet i sanden eftersom de tror att det inte finns något hopp om att någon kommer att genomföra de nödvändiga politiska åtgärderna. Naturskyddsverket har sågat både den nuvarande regeringen och den förra regeringen vid fotknölarna.

De flesta människor är praktiskt lagda. De känner till klimatkrisen men är i allmänhet trötta på önskelistor om allt sådant som ”någon” ska göra för att lösa klimatkrisen. Huvudfrågan gällande klimatet för de flesta människor är VEM/VILKA som ska genomföra de nödvändiga politiska åtgärderna för att stoppa klimatförändringen. Det är bristen på svar på detta som gör att många flyr in i eskapism och apati.

https://www.naturskyddsforeningen.se/ar ... ill-taget/

Vi måste återge människorna hoppet genom att klargöra att det finns en grupp som både vill och kan genomföra de nödvändiga politiska åtgärderna, och det är folket självt.

Vi måste tydligt klargöra att vi delar folkflertalets slutsats om att de etablerade politiska partierna och de stora företagsledarna visat att de inte är beredda att lyssna på klimatrörelsen.

”Bilda ett nytt parti”, säger representanter för riksdagspartierna – men de menar det sarkastiskt, eftersom de vet att något sådant inte kan hota deras makt (annars skulle de givetvis inte tipsa oss om hur vi skulle kunna reducera deras makt och privilegier).

Den låsta strukturen hos det svenska parlamentariska systemet, där riksdagspartierna får alla ekonomiska medel och all uppmärksamhet från media, gör det hopplöst att försöka bilda ett nytt politiskt parti som kan konkurrera med dem på lika villkor. Ett sådant parti skulle inte bli känt p.g.a. att media knappt skulle rapportera om det, det skulle inte ha samma ekonomiska muskler som de etablerade partierna, och det skulle ha svårt att få särskilt många röster p.g.a. att folk förstår dessa två punkter, och därför skulle anse att en röst på dem vore bortkastad, eftersom de ändå inte hade en chans att komma in i riksdagen. Det har redan gjorts ett försök i valet 2022 – Klimatalliansen. Den fick nästan ingen mediauppmärksamhet, trots att medlemmarna sade upp sig från sina jobb för att kunna åka land och rike runt och kampanja. De fick 1702 röster i hela landet, inte ens tvåtusen. Det motsvarar 0,3 promille.

”Förändra partierna inifrån”, säger de naiva drömmarna. Därmed förnekar de över hundra års erfarenhet. Samtliga partier har gått åt höger och blivit MER toppstyrda. När i Sveriges historia har det lyckats att förändra ett parti inifrån i denna riktning? Aldrig. Och trots denna tunga erfarenhet, finns det enstaka som vill att vi ska slösa tid på att försöka en gång till, för femtielfte gången. När vi bara har några år på oss att rädda mänskligheten undan klimatkatastrofen.

Det behövs en annan, mer realistisk metod. Och den finns.

Vi måste börja med att öppet förklara för allmänheten att vår enda chans att stoppa klimatförändringen är att det klimatmedvetna folket skaffar sig den politiska makten för att hinna stoppa klimatförändringarna i tid. Vi har bara några år på oss.

Detta innebär förstås en stor pedagogisk utmaning. Miljontals människor som ännu inte förstår detta, måste vinnas för denna tanke. Men det är inte olösbart.

Man måste använda fackkunskap för att dra lärdom av historiska erfarenheter hur man i historien har lyckats med något sådant.

Lärdomen är att det går att genomföra demokratiskt och fredligt, vilket är vad vi måste satsa på. Ett historiskt exempel är Norges frigörelse från Sverige 1905. Från en mångfald av lokala, självständiga folkförsamlingar i Norge – de var alla självständiga gentemot den svenska statsmakten – skickades representanter till Eidsvoll, där de bildade en parallell, självständig församling, Stortinget. Den svenska statsmakten försökte upplösa denna, men eftersom den hade skaffat sig djupa rötter i det norska folket, och åtnjöt större auktoritet hos dessa än vad den svenska statsmakten gjorde, gick inte detta. Successivt gled makten över till de lokala norska folkförsamlingarna och deras gemensamma Storting.

Den 7 juni 1905 kände sig Stortinget moget att deklarera den svenska kungamakten som illegitim i Norge. Norska Stortinget utlyste självt en folkomröstning i Norge. Denna genomfördes den 13 augusti 1905 och gav en överväldigande majoritet för att Stortinget var den enda legitima makten i Norge. Den svenska statsmakten insåg att den var maktlös. De svenska soldater som skickades för att upplösa Stortinget, sympatiserade med norrmännen och vägrade slåss. Detta kan man bl.a. läsa om i Vilhelm Mobergs ”Soldat med brutet gevär”.


Hur då kan vi då göra i Sverige för att dra praktisk lärdom av detta?


På Mälardalens högskola i Eskilstuna (där jag bor) ordnades för en tid sedan en klimatdag (KlimatHoppmöte, arrangerat av Folkbildning Sörmland) för allmänheten med intressanta föreläsare. Det kom mycket folk, säkert sammanlagt 300 under hela dagen.

Under diskussionsstunden ställde vår representant sig upp och nämnde detta med att vårt enda hopp var ett maktövertagande, och fick massor av applåder, många medhåll och ingen som sa emot. Det var ca 150 i publiken.

Vi kan göra om en sådan klimatdag för allmänheten med intressanta föreläsare, i samarbete med ett universitet. En av föreläsarna ska då vara en från oss, som organiserat pratar om strategi, och pratar om hur de hittillsvarande strategierna fungerat. Efter detta föredrag delar vi in folk i smågrupper som utvärderar vad den hittillsvarande strategin gett. Efter detta återsamlas alla och redovisar. Då tar vi upp detta med maktövertagande som enda återstående möjlighet, och diskuterar detta med alla som deltar.

Efteråt informerar vi folk om att vi om några dagar återsamlas för att prata om detta, och hur vi kan gå vidare.

När vi sedan har nästa liknande klimatdag i en annan stad, så kan vi hänvisa till denna klimatdag.

Detta är bara början. Det måste fortsätta vara möten med föreläsningar, filmvisning, konserter, poesi, allt. Särskilda ungdomsmöten, särskilda pensionärsmöten, särskilda kvinnomöten. Möten på andra språk…

Siktet måste vara inställt på ett samlande nätverk av lokala folkting som så småningom kan utkristalliseras till en svensk klimatvariant av det norska Stortinget. Ett sådant kan kan successivt, genom att dra in fler och fler folk, vinna så brett förtroende bland folket att regering och riksdag förlorar folkets förtroende. Då övergår makten till stortinget.

Med ett sådant storting har svenska folket redskapet för att genomföra alla nödvändiga förändringar. Jag är övertygad om att vi i ett sådant folkting kan övertyga en majoritet om vilka förändringar som är nödvändiga. Majoriteten av svenska folket vill ju redan nu ha kraftfulla, systemförändrande åtgärder mot klimatförändringen och det system som orsakar denna, mot bankernas girighet, mot vinst i välfärden, för bättre pensioner, för mer pengar till vård, skola och omsorg. Folket känner sig bara (med rätta) sviket av politikerna. Alla opinionsundersökningar om folks åsikter i olika konkreta frågor tyder på att det finns ett stort engagemang för att åstadkomma en förändring, och att om svenska folket fick bestämma så kommer det att genomföra dessa förändringar.

Vi måste dock akta oss för att sätta oss på höga hästar och redan nu föreskriva för folket vad de bör göra i dessa folkting. Låt dem bilda dessa folkting först, och sedan kan vi ödmjukt delta och lägga fram våra förslag - men det är folket som ska bestämma.

Det är två anledningar till förslaget om just en klimatdag:

1. Klimathotet är det utan tvekan största hotet mot mänskligheten och den biologiska mångfalden.

2. Det finns nog ingen annan fråga som skulle samla så många människor på ett stormöte.


Men innan något sådant kan påbörjas, måste en grupp samlas för att förbereda den första av dessa speciella klimatdagar för allmänheten med intressanta föreläsare.

Intressanta föreläsare: Vi kan säkert få med oss Johan Rockström och/eller andra kända experter. Kanske Greta.

Allra först måste en grupp samlas för att förbereda den första av dessa speciella klimatdagar för allmänheten med intressanta föreläsare.

En uppgift som omständigheterna (klimatförändringen) ställer alla klimataktiva och klimatmedvetna, är denna: Vi måste börja med att öppet förklara för allmänheten att vår enda chans att stoppa klimatförändringen är att det klimatmedvetna folket skaffar sig makten för att hinna stoppa klimatförändringarna i tid. Vi har bara några få år på oss.

Och vad gäller det globala, kan man vara säker på att ett genomförande av ett sådant här folkting i Sverige skulle sprida sig med en dominoeffekt över hela världen.

Därför föreslår jag att organisationen Rättfärdighet och Fred:

1. Ställer sig bakom denna skrivelse.

2. Deltar i det opinionsarbete för en sådan lösning som förordas i ovanstående skrivelse (konkreta förslag kommer att komma från Klimatgruppen).

3. Arbetar för att organisera en klimatdag av det slag och med det syfte som skisseras ovan (konkreta förslag kommer att komma från Klimatgruppen).

[svonni]

Tycker att de två styckena som tar upp Norska Stortinget är lite missvisande. Jag får en känsla av att det kan tolkas som att Stortinget i Norge bildades 1905 vilket inte överensstämmer med verkligheten. Norska Stortinget inrättades 17 Maj 1814. Uppgifterna i styckena om Norska Stortinget tar upp handlar om unionsupplösningen mellan Sverige och Norge som skedde 1905. Jag anser att de två nämnda styckena bör ändras så att det framgår att Stortinget i Norge inrättades 17 maj 1814 och 7 juni 1905 och 13 Augusti 1905 handlar om händelserna runt unionsupplösningen som skedde 1905.

Mvh Henry Svonni

[hampus.cronander]

Tycker att de två styckena som tar upp Norska Stortinget är lite missvisande. Jag får en känsla av att det kan tolkas som att Stortinget i Norge bildades 1905 vilket inte överensstämmer med verkligheten. Norska Stortinget inrättades 17 Maj 1814. Uppgifterna i styckena om Norska Stortinget tar upp handlar om unionsupplösningen mellan Sverige och Norge som skedde 1905. Jag anser att de två nämnda styckena bör ändras så att det framgår att Stortinget i Norge inrättades 17 maj 1814 och 7 juni 1905 och 13 Augusti 1905 handlar om händelserna runt unionsupplösningen som skedde 1905.

Mvh Henry Svonni

Kamrat! Du påstår alltså implicit och utan tvekan att Norska Kronan utan protest från Sverige öppet ljuger om vilka som fattade beslutet att underkänna Oskar II efter dennes misslyckande att bilda regering. Notera årtalet och den beslutande församlingens namn: https://www.kongehuset.no/artikkel.html?tid=30095

Bästa hälsningar,
Hampus Cronander

[hampus.cronander]

Kamrater!

Det utmärkta exemplet med det norska folkets legitimering av en egen beslutande församling, som anförs av Christer Bergström i ingressen av föreliggande tråd, är bara ett i mängden av folkliga initiativ till maktövertagande. Av historien kan vi lära oss av såväl lyckade som misslyckade dito. Februarirevolutionen i Frankrike 1848 misslyckades av flera skäl, så ock den ryska revolutionen 1905. Den kortvariga Pariskommunen 1871 var däremot, trots att den, med utländskt militärt bistånd, slogs ner av bourgeoisien redan tre månader efter dess utropande, en lyckad revolution som bidrar med erfarenhet av hur en deltagardemokrati kan inrättas på folkets initiativ. Likaledes bidrar erfarenheterna från den av Zapatisterna i modern tid bildade autonoma regionen i Chiapas med värdefull kunskap om hur folket kan ta ödet i sina händer och vad som kan komma att krävas för att upprätthålla relativt självbestämmande. Ytterligare ett exempel i modern tid är Capitol Hill Autonomous Zone i Seattle, som bildades och upprätthölls av BLM under kulmen av protesterna mot statens fascistiska våldsmaskin 2020. Till skillnad från Zapatisterna hade BLM-kapitlet i Seattle inte materiella förutsättningar att stå emot isolering och räder och tvingades upplösas, men myndigheternas åsidosättande av sin egen lagstiftning avslöjade för allmänheten att det rådande systemet är korrupt och skärpte konflikten mellan folket och konstitutionen.

Vi kan lära från dessa och många andra historiska exempel genom att analysera de förutsättningar som ledde till lyckande eller misslyckande. Vi kan sprida den kunskap vi skaffar oss och visa att det finns alternativ. Vi inte bara kan, vi måste göra detta. Det finns inget annat alternativ om vi vill att våra efterlevande skall leva i ett hållbart samhälle. Eller överhuvudtaget leva, ty hotet mot ett för människan gynnsamt klimat är överhängande. Kampen för klimaträttvisa och överlevnad är på riktigt och vi kan inte vinna den åt mänskligheten, men vi kan markant bidra till att mänskligheten vinner denna kamp.

Länge leve hoppet! Länge leve kampen!
Hampus Cronander

[Pontus Bergström]

Den mycket förkortade beskrivningen av tingen i Norge är en pedagogisk förenkling. Beskrivningen av hur tingen genomförde den fredliga norska revolutionen 1905 stämmer. Det är huvudsaken för oss. Du kan även ta del av en uppsjö andra historiska lärdomar, varav Hampus ger några utmärkta exempel på en del.

[svonni]

Om ni hade läst min kommentar så hade ni sett att jag skrev att sitat "Jag får en känsla av att det kan tolkas som att Stortinget i Norge bildades 1905 vilket inte överensstämmer med verkligheten" slut sitat jag skrev också att datumen 7 Juni 1905 och 13 Augusti 1905 är för Unionsupplösningen. Jag kritiserade inte texten som så den är bra men jag menar att texten kan tolkas som tt Norska Stortinget inrättades 1905 och det är felaktigt eftersom Norska Stortinget inrättade 17 Maj 1814,

Jag har inte påstått något som Hampus Cronander försöker göra gällande. Texten är bra men jag anser att om en text kan missuppfattas så är det inte bra. Att förtydliga vad som avses innebär ju inte att innebörden/andemeningen i styckena förändras

[hampus.cronander]

Svar till Håkan F. på Facebook: det vore nog bra om du utvecklade vad du menar med anarki och diktatur. En deltagardemokrati där alla deltar i beslutsprocessen är defacto en folkdiktatur, dvs folket dikterar samhällets villkor. Vad avser anarki finns det två tydliga grenar av detta statsskick: individanarki (även kallad kapitalist-anarki) där djungelns lag råder, produktionsmedlen står under privat kontroll och den starkare utan hinder exploaterar den svagare, samt kollektivanarki (även kallad Marxist-anarki) där produktionsmedlen syndikaliseras och alla bestämmer allt tillsammans. Marxist-anarkism är alltså en form av deltagardemokrati och folkdiktatur. Att varje styrskick kräver ett konstituerande dokument som fastställer villkoren för att beslut skall vara legitima är en annan sak - när vi sprider idén att världens folk kan ta kontrollen över mänsklighetens framtid är det av yttersta vikt att vi utgår från FN:s allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna (med ett undantag: 17.2 - privategendomens helgd).

[lars.lindmark]

Det jag läst om ting och förstår, så för det svenska tinget, gäller att det är mer av en sorts domstol. Så Häradstinget leddes av häradshövdingen och landstinget av lagmannen. Dessa valdes av frälset eller landets rikaste bönder. Det processförfarande som oftast praktiserades på de medeltida svenska tingen var edgång, dvs att den anklagade blev frikänd om denne kunde mobilisera tillräckligt många edgärdsmän som var beredda att svära på anklagades oskuld. Så de medeltid tingen handlade om att visa vad som var rätt. och de rikaste avgjorde detta.

Det som du beskriver med Norska och Svenska tinget, är ju snarare en sorts maktdelning mellan Sverige och Norge som skedde på fredlig väg. Man delade upp makten helt enkelt. Det Norska tinget är ju samma som vår riksdag, och de styr ju enligt demokratiska principer, sk representativ demokrati.

Idag antar jag att både Sverige och Norges demokrati stödjer det som kallas maktdelningsprincipen, dvs att makten delas av 3 parter. Den Lagstadgande, den utförande och den dömande makten, dvs domstolar.

I Sverige pågår ju redan en sorts frigörande rörelse från Svenska staten, som kallas samer och sametinget i norra scandinaien (norge,sverige, finland och ryssland). Detta verkar vara en otroligt krävande process för alla inblandade. Och istället för vem som ärver marken , har man olika mandat beroende på vilken familj man tillhör eller om man har renar, dvs "näringsverksamhet", de som har näringsverksamhet har större makt, än en vanlig same. Problemet blir tydligt, när "staten" vill ha makten över hur marken brukas, typ gruvnäring som står i konflikt med rennäring.

I den svenska grundlagen står redan att all makt ska utgå ifrån folket. Problemet är nog inte att folket inte har makten utan att man känner att man inte har möjlighet att påverka. På -70 talet var ca 1 miljon svenskar med i något parti. Idag är det ca 100 000 personer som är politiskt aktiva i Sverige.

Problemet är att vi skapat en typ av oligarki, ett styrande skikt, en maktelit som bestämmer vad som är rätt och fel. Dock har de fått majoritetens röster vilket enligt dagens norm är de som bestämmer. Om vi inte får majoriteten att bry sig, är ju frågan varför ett ting skulle lösa något

En plattare struktur, mer självbestämmande och ett större lokalt ansvarstagande.
Bifogar en länk till ett förlag på hur Allmänningar kan vara den möjligheten.
//lars

Ps. detta är ett förslag , och det finns flera varianter som gärna diskuteras ytterligare.

https://alltatalla.se/wp-content/upload ... 4nning.pdf

[Pontus Bergström]

Jo, problemet är att folket inte har makten.

Makten ligger istället hos överklassen: Hos banker som skinnar oss genom räntegapet, utan att vi har en chans att hindra det; hos storföretag som förstör miljön utan att vi har en chans att hindra det; hos överklassens politiska systemet som riggat systemet så att det blir omöjligt för nya partier att ta sig fram; hos överhetens partier som tvingar in oss i ondskans axelmakter, dvs NATO; hos vapenindustrin som tjänar blodspengar på krig; hos imperialismen som stödjer Israels folkmordskrig; hos överklassens medier som hjärntvättar folket till konservatism och till att INTE organisera sig till motstånd; hos överhetens partier som duperar folket till rasism och främlingsfientlighet och medvetet skapar växande klassklyftor som gör vårt samhälle alltmer disharmoniskt. (Detta bara några exempel.)

Det är därför folk känner att de inte har möjlighet att påverka. För att kunna påverka krävs strukturer och organisation för KAMP mot överklassen och mot systemet. Det är ofrånkomligt en kamp om makten, eftersom vi inte kan låta de nuvarande, mycket skadliga makthavarna ha kvar makten.

Vilka är det då som ska bedriva denna kamp? En självutnämnd elit eller folket självt?

Jag föredrar folket självt, för om det ska vara en självutnämnd elit så krävs det en statskupp med våld, och det är jag emot.

För att folket ska kunna bedriva denna kamp, krävs:

1. Ett mål.

2. En organisering.

3. Ett forum för samordning och verkställande av denna kamp.

Målet måste vara ett helt annat samhälle, ett samhälle som inte utsuger arbetarklassen, som inte förnedrar arbetande människor, som inte skapar växande klassklyftor som ökar disharmoninm i samhället.

Eftersom det nuvarande samhället inte har vuxit fram av en slump eller av okunskap, utan på grund av att moraliskt fördärvade och totalt hänsynslösa människor i överklassen TJÄNAR på och BEHÖVER detta samhälle, så kommer de ALDRIG att låta sig luras till att låta oss nagga systemet i kanten. Minsta lilla försök att nagga deras makt i kanten kommer de att slå ner stenhårt på. Om det blir för många allmänningar etc som hotar monopolkapitalets vinster, så kommer deras partier att stifta lagar som förstör alltihop.

Syftet med det nuvarande systemet kan kokas ned till en enda sak: Att suga upp så mycket vinst som möjligt åt makthavarna, på alla andras bekostnad. Systemet kommer OUNDVIKLIGEN att leda till mänsklighetens undergång om vi inte avskaffar det.

Målet för folkets kamp måste vara att störta det nuvarande systemet och dess stat - som är till för att garanetara systemet - och upprätta ett helt nytt, mänskligt samhälle. Annars dör vi allihop, hela mänskligheten.

Systemet kan inte reformeras bort. Det visar den historiska erfarenheten. Sossarna försöke det med sin kooperativa rörelse, sina folkrörelser, sina löntagarfonder, etc - som är oerhört mycket mer radikala och realistiska än att försöka reformera monopolkapitalismen med allmänningar och munkekonomi. De misslyckades eftersom de inte utmanade makten. Om vi inte lär oss av deras erfarenhet, utan försöker uppfinna hjulet på nytt, är vi dömda att misslyckas.

Något vi måste lära av den svenska arbetarrörelsens hela långa historia, är att A och O är att vi bildar oss, bildar oss, bildar oss. Förändring kräver djupgående kunskap. Utan kunskap ingen förändring. Eftersom vi människor lär oss av erfarenheterna, är det framför allt tidigare generationers dyrköpa erfarenheter vi måste bilda oss i - nämligen det som kallas historia. Vi är alla resultatet av våra erfarenheter. Den som inte lär av erfarenheter eller inte är bekant med dem, är dömd att upprepa dem. Det kan inga ord förändra.

Den överväldigande historiska lärdomen från sossarnas Sverige, New Deal i USA, Allendes Chile, folkfronterna i Spanien och Frankrike, nejlikerevolutionen i Portugal, etc, etc är entydig: Man måste direkt utmana makten och skapa NYA maktorgan om man ska lyckas. De finns INGET som tyder på motsatsen.

Allmänningar, munkekonomi, etc kan vi sprida information om, men för att de ska kunna förverkligas på riktigt, på ett nationellt och globalt plan, krävs att vi undanröjer hindret - nämligen överklassens hänsynslösa makt.

Låt oss därför fokusera på verkligheten som vi lever i nu. Den präglas av ett gigantiskt hinder för att förverkliga det goda samhället med fred, rättvisa och harmoni - och det är maktlösheten hos folkets flertal. Det är inget som kan önskas bort. Och överklassens makt kan inte reformeras bort.

Alltså: Hur ska överklassens makt krossas och hur ska folket kunna upprätta sin makt, dvs SIN STAT?

Det finns en möjlighet - hur stor den är, vet jag inte - genom att vi ger folket idén om folkförsamlingar (som vissa valt att kalla ting) som blir parallella maktorgan som folketg bestämmer över självt.

Om någon har ett alternativ, så är jag idel öra.

Men innan vi kan ta något nytt steg för att förändra den onda värld vi lever i, så måste ondskan störtas från makten och några andra måste istället ta makten. Det är ofrånkomligt. Allt annat är ett orealistiskt drömmande, en önskelista.

Därför föreslår jag att vi ska ge folk idén om att bilda sina egna folkförsamlingar. Är det ett problem?

Låt oss föra diskussionen KONKRET, med hänsyn till vad som är realistskt genomförbart. Vid varje mål måste man också svara på frågan VEM/VILKA som ska förverkliga det och HUR.

Vem/vilka kan förverkliga allmänningarna? Mitt svar är: Folket, genom folkförsamlingar ("ting"). Vad är ditt svar?


/Christer Bergström

[lars.lindmark]

Jag håller med i mycket du säger Christer, men inte allt, och kanske drar du förenklade slutsatser av historien.
Vi har ju gått från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle till ett kapitalistiskt samhälle med bostäder som skulduppbyggnads tillgång.

Om jag förstått dagens samhälle (system) korrekt, är dessa så kallade kaptalister oss själva, både genom att många framförallt i Stockholmsområdet äger bostäder som har höga värden. Stor del av BNP tillskrivs bostadsmarknaden. Sen har vi det stora kapitalet Dvs upp till 85% av kapitalet ägs av pensionsfonder och stiftelser. Sen finns företag som genom konkurens ska slå ut varandra så att starkaste (dvs det största) företaget vinner.

Frågan är ju hur man ställer om ett samhälle där människors pensioner och bostäder ligger i vågskålen. All tillverkning sker i andra länder, och vi har ett jordbruk, dvs livsmedelsförsörjning där vi är självförsörjande till ca 50%.

Sverige har ju av tradition alltid varit en enhetsstat, dvs samma regler i hela landet. Men eftersom jag själv är uppvuxen i Norrland (med en mamma från strängnäs iof), så har jag delvis sett samernas livsvillkor. De håller ju på med att skapa sitt sameting, som inte verkar helt lätt och är kantat av konflikter. Både gentemot "staten" men även interna motsättnignar.

Jag har även bott i Schweiz under ett par år, och de har ju en väldigt spännande historia. Dels är det ett multikulturellt land med 4-5 olika språk och kulturer, som egentligen borde vara omöjligt att stryra. Men man har skapat ett system som bygger på en stor lokal påverkansmöjlighet och ett roterande ledarskap, dvs man har egentligen 7 presidenter som roterar efter ett viss schema, vilket innebär att det är viktigare vilka frågor som drivs, och inte vem som driver frågan.

Schweiz är en federal republik där centralmakten är ovanligt svag. Det gäller dels i förhållande till de 26 kantonerna (delstaterna), dels i förhållande till medborgarna som kan riva upp regeringsbeslut genom folkomröstningar. Landet leds alltid av ett slags samlingsregering där de stora partierna ingår. Schweiz är en rättsstat och en demokrati. Makten ligger nära folket och mänskliga rättigheter respekteras. Och man har en konstitution uppbyggd kring 101 rättigheter, istället för vi som har lagar som säger vad du inte får göra. Kanske hårfin skillnad, men ändå viktigt.

Och de är en sk federation, till skillnad mot en enhetsstat?